Ja denna vecka började riktigt fint och kanske sluttat smått stupande neråt, men nu har jag nog ändå landat på plan mark igen!

Har som sagt blivit helt bra från skadan i revbenet i sidan så denna vecka startade jag upp brottningen igen. Som tyvärr slutade lika illa igen fast sneppet värre. Denna gång i ett nedkast så fick jag en redig smäll över vänstra sidan vid bröstkorgen strax under nyckelbenet. Tog mig hemmåt efter träningen med en härlig smärta som en yxa som strålade i bröstet men kändes som att det skulle avta och gå över. Tränade dagen efter fast endast kondition som konstigt nog gick bra trots att det var svårt att andas och hosta/nysa/snyta sig var ett minne blott att kunna göra. Men bara jag höll kroppen avslappnad och kontrollerade andningen så gick det bra. Tror yogan gjorde sitt där där man får lära sig att kontrolera och styra sin andning ganska mkt. Ringde efter mkt velande frm och tillbaka till slut så jag fick en läkartid på måndag nästa vecka då det gjorde betydligt mer ont denna gång en förra gången, samt att det knakakade så underligt i bröstkorgen så fort jag rörde vänsterarmen. Sen i torsdags så testade jag att köra fys fast bara ben och mage dåvänstra sidan av överkroppen inte vara att räkna med. körde även kondition på eftermiddagen som kändes ändå okej. Men sen på kvällen så blev det bara värre och kunde inte sova en blund knappt. Inbillade mig att jag skulle kunna jobba idag och åkte till jobbet men när jag väl kom innan för dörrarna kunde jag knappt andas och hälsa godmorgon till de andra i byggnaden gjorde mig svimfärdig som efter ett marathonlopp. strålade konstant i bröstkorgen runt bak i ryggen och andas normalt var andträngande. så tog förnuftet till fånga och åkte till akuten för att kolla upp vad det var då det ändå satt så pass högt upp. Är inte rädd för ngt på denna planet i princip förutom just SJUKHUS. Hatar verkligen att vara i den miljön, extremt obehaglig känsla!

Blev mottagen direkt och de tog vanliga tester som blodtryck, syrestillförsel intag, hjärta etc. Sjuksköterskan var chockad över hur pass låg vilopuls jag hade och de fick ta om vissa tester då de inte trodde först de stämde. Skämtade lite fint om att jag var för vältränad för deras apparater, alltså lär de vara välldigt klena sådanna isf då jag inte är i närheten så tränad som så många andra vardags motionärer är!haha

menmen, såg väll att jag var likblek och obekväm så försökte väll lätta upp stämningen lite. Men ändå intressant att testa pulsen och allt och se att man ligger riktigt bra. Nog om detta! Vidare iväg skickad till en läkare direkt då de trodde kanske att lungan blivit skadad så fick hjälp direkt så slapp vänta i en evighet. Hon kollade genom kotorna på ryggen och bröstkorgen och konstaterade att det var en fraktur på revbenen som sitter längst upp. Och då dessa revben är kortare och sitter stummare än vad de revbenen gör som sitter vid sidan då de utvidgas med lungorna så blir trycket extra avkännbart om man får en smäll där, och minsta andetag man tar så trycker man ut bröstkorgen så inte så konstigt att det gjorde ondare denna gång en förra skadan i sidan. Blev iväg skickad till röntgen då de ville se iom lungorna om de råkat illa ut. Å jag som då inte äger nått lokalsinne för fem öre gick ju såklart vilse i det "lilla" sjukhuset. är som att gå i världens största laburint där inne med hissar och gångar överallt! men efter att ha rådfrågat X antal som arbetade där så kom jag tillslut rätt.Tillbaka igen och vänta på svaren. Lungan var okej men hade som sagt fraktur på de två revbenen längst upp som gjort att lungan blivit insjunken som läkaren uttryckte det. Men det kommer självläka och ta upp till tio dagar brukar göra. Hon sa också att det är vanligt att smärtan blir värre under dessa dagar då revbenen sakta trycks tillbaka på rätt plats, vilket förklarar varför jag fått ondare och ondare för varje dag som gått. Fick ut recept på starkare smärtstillande då vanliga inte gett ngn effekt alls som jag ska ta tre gånger om dagen. Började idag och känner att det hjälpt så nu kan jag andas normalt och faktiskt prata och röra mig samtidigt! Så nu veckan framöver blir det att ge kroppen återhämtning drygt nog, men bara strö socker över det sura äpplet och acceptera läget. Får försöka hålla igång med det jag känner att jag kan utan att anstränga just den delen av kroppen så det får chansen att läka utan att bli uppretat. Märks att kroppen inte är van vid den typen av träning som kampsport. Som ärrad gammal tävlingsryttare brukar man säga att man inte är en sann ryttare förens man ramlat av 100 gånger, inom kampsport kanske man inte är en sann kampsportare förens man skadat alla revben då och isf är jag på god väg! haha men tålig blir man iaf!

fått hem tillskotten jag beställt nu från BMR som är aminosyror och sen ett prestationshöjar tillskott (fucked up) som ska bli kul att testa vad det kan tänkas ge för effekt när man väl kan köras på normalt igen. känns ganska drygt då jag precis börjat kunna köra normalt på fysdelen igen och börjat med brottningen och så åker man på en ny skda direkt, men som sagt bara att gilla läget och inte sänka ner blicken i backen för det utan fortsätta blicka framåt! Gunde svan har så rätt: Ingenting är omöjligt!! bara du har viljan till det